Sanningen om Pinky

Jag får mycket kritik mot min bil. En av mina bilar dvs.
Jag köpte lilla Pinky vintern 2010 när jag bodde i Järlåsa. Jag skulle börja plugga inne i stan och behövde något att pendla med eftersom jag bodde käpprätt rakt ut åt helvete i skogen. Jag umgicks bara med min dåvarande och hans "häftiga" killkompisar som körde gamla volvos.

Jag kom hem en dag och tänkte "jag ska ha en rosa bil!" Det spelade ingen roll hur ful den var eller ens vad det var för något. Jag skulle ju bara köra med den i skogen. Hittade en Celica i Storvreta för 5000. Köpte direkt!

Fick såklart punktering första dagen påväg till skolan, backade upp den i en snöhög och under natten gick vattenpumpen. Böt avgassystem till besiktningen, sen dess har den gått!

Sommaren 2011 flyttade jag hem till Östhammar igen, själv. Var tvungen att ta Pinky med mig. Hon blev min bästa vän. Jag erkänner att jag var på jakt efter en annan bil läänge, men ekonomin jag hade som student var  inte den bästa.

Trots min tomma plånbok köpte jag äntligen min BMW. Ställde inte av Pinky, utan jag plågade henne! Körde i grusgropar, backade in i stolpar, slirade på kopplingen, körde ner för stup, testade att köra igenom saker för att se ifall det gick. Jag gick lös med sprayburk och pensel bara för att.

Nu är bilen totalförstörd och avställd. Så nästa gång någon klagar på att den är ful, bucklig, rostig svarar jag: "Jag vet, köpa?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0